TILL MINNE Olle Widestrand, Jönköping. Det var i mitten av 50-talet. Vi, några ungdomar från Fagersta, åkte till Västerås. Vi skulle besöka AKO-teamets kristna kampanjmöte. Intill kören på scenen utmärkte sig en ung, skicklig pianist. Än idag kommer jag ihåg hur hans spel imponerade på mig. Till pianot hade han kopplat in ett extra tangentbord, ett Clavioline, som kunde åstadkomma olika effekter, klanger och vibraton. Sångkören sjöng tillsammans med pianospel, klanger från tangentbordet och smekande vibrato. Sången ”Just som jag är, ej med ett strå .. ” (Ps 222), klingade ut i den stora hallen! Allt gick direkt in mitt unga hjärta. Då kunde jag inte ana att denne pianist, Olle, ett antal år senare, skulle bli min musiklärare under lärarutbildningen i Jönköping på 60 – talet. Olle lärde mig inte bara pianospel med häftiga ackord utan också att sång är glädje och att sång skapar gemenskap. Olles visor och roliga låtar fyllde senare mitt klassrum och skapade lugn, harmoni och glädje i miljöer som annars kunde vara stökiga. När sedan min seminarieklass skulle avsluta utbildningen med en studieresa till Moskva/Leningrad blev Olle den självskrivne, medföljande läraren. För att få ledigt från utbildningen måste alltid en lärare följa med. Med sin smittande glädje och glada skratt bidrog han till resans goda kamratskap. Olle såg också till att vi alla, under vistelsen, köpte varsin balalajka, ett ryskt, trekantigt lutinstrument. På instrumentets tre strängar lärde Olle oss en låt som vi ”24 elever” konserterade med på vägen hem. Gratis balalajkakonsert på tåget från Stockholm – med Olle som dirigent!! Oförglömligt både för oss och övriga tågresenärer. Långt senare mitt i min promenad på Vasagatan i Stockholm, på väg till mitt hotell, ringde mobilen. Det var Olle. ”Hej Ulf, vet du någon som vi skulle kunna ge Olle-priset till?” Jag funderade lite och nämnde hastigt några namn. Då säger Olle – ”Du ska få det i år”! Jag snubblade lite och stannade upp. Skulle jag få detta pris?? Jag uppfylldes av glädje och tacksamhet. Olle hade under åren stöttat mig i utvecklingen av Pingstkyrkans Orkester. Han hade varit en stark inspirationskälla för mig till framväxten av ”Klingande Julkort”. Olle- priset blev för mig ett erkännande för arbete ”i Olles anda”. Hans generositet, värme och ständiga uppmuntran fick mig att känna en viss stolthet. Jantelagen skulle inte få bita på mig längre! Under åren har det varit en förmån att få finnas i samma stad som Olle. Varje möte med Olle har gett energi och växtkraft. Han fanns alltid där, i musikutvecklingens framkanten. Det kunde gälla barn, ungdomar så väl som vuxna. Omkring Olle blev det alltid sång! I Pingstkyrkans orkester spelar vi då och då ett medley ollelåtar med namnet, ”Olleri, Ollera”, sammanställt av Göran Johansson. Vid varje tillfälle smittade låtarnas glädje av sig på publiken. Det var ju det Olle ville! Tonsättaren Olles val av texter visade på hans starka, ljusa kristna tro. Det kunde gälla i glada barnvisor som i tänkvärda psalmer och sånger. Alltid texter av hög kvalitté där Olles ljusa gudstro framträder. I sina tonsättningar förde han gudstron ”ut i det fria”, ”ut på sommarängen”, ”ut som lågor, tända av ett enda, sanna Ljus”! Olle i våra hjärtan. Så är det bara! Olle har lämnat oss men sångerna finns kvar. Ulf Strömberg, Musikledare Pingstkyrkans Orkester, Jönköping